Happ så var de en ny dag igen
Solen gick fan ta mig upp idag med.
Tänker på mamma idag. Tänker att jag hade behövt hennes stöd nu o hennes råd. Tänker också på igår o vad jag sa till henne. Står fortfarande fast vid vad jag sa. Läste att han i allra högsta grad finns, läste de i hennes blogg. Fick ett hugg i magen igen då. Vet att det finns en stor risk jag förlorar henne för alltid nu. Men jag kan verkligen inte ha honom med i bilden om jag ska fortsätta träffa henne som en förbannat bra vän som faktiskt vet precis allt om mig.
Allt börjar sjunka in mer o mer o ja börjar se min framtid allt klarare utan henne nu. Gör ont när jag tänker på det. Men så tänker ja på varför hon gjorde slut o hur vårt förhållande varit. Förhållandet från min sida har varit jättebra, ja har trivts som fan, aldrig haft de så bra. Men ja förstår nu mer o mer att det inte va så för henne. På ngt vis känns de som att de va tvunget att bli så här. Egentligen för oss bägge. Ja strävade o letade o tjatade hela tiden efter kärleksbevis från henne. Men de va ju såklart för att hon inte kunde ge mig vad jag ville ha för hon hade de inte. O ju mer ja krävde desto mindre kände nog hon för ja måste ha kvävt henne. Hade hon känt rätt så hade ja känt de också o mitt behov efter kärleksbevis hade nog inte varit så stort då.
Hon behövde plats att bara få finnas. Ja försökte verkligen ge henne de så gott jag kunde. Men det jag tyckte var plats var en liten intryckt hörna för henne. Inte så lätt heller när man är två på 37 kvadrat + djuren, två katter o en snejk, eller fisk som kalla den :P
Känner att ja är stark i detta. Att ja klarar av detta även om ja just nu inte lämnar lägenheten allt för mkt så släpper hennes grepp om mig mer o mer o ja känner det också. Missförstå mig inte jag saknar henne fortfarande jävligt mkt o saknar hennes sällskap o allt mysigt med henne. Vi hade de faktiskt bra tidvis också.
Jag har gett henne ett ultimatum. Jag känner att jag måste stå fast vid detta. Jag vill ha henne kvar i mitt liv, vill träffa henne o bara vara med henne utan krav på någonting annat. Men jag klarar inte detta om det finns någon annan med i bilden, det går bara inte just nu. Om en tid när jag hämtat mig mer kan jag nog ta något sånt även om jag tror det kommer vara väldigt jobbigt då med.
Jag vill att du ska vara lyckligt, då menar jag riktigt lycklig.
Måste bara värna om mig själv också.
Tänker på mamma idag. Tänker att jag hade behövt hennes stöd nu o hennes råd. Tänker också på igår o vad jag sa till henne. Står fortfarande fast vid vad jag sa. Läste att han i allra högsta grad finns, läste de i hennes blogg. Fick ett hugg i magen igen då. Vet att det finns en stor risk jag förlorar henne för alltid nu. Men jag kan verkligen inte ha honom med i bilden om jag ska fortsätta träffa henne som en förbannat bra vän som faktiskt vet precis allt om mig.
Allt börjar sjunka in mer o mer o ja börjar se min framtid allt klarare utan henne nu. Gör ont när jag tänker på det. Men så tänker ja på varför hon gjorde slut o hur vårt förhållande varit. Förhållandet från min sida har varit jättebra, ja har trivts som fan, aldrig haft de så bra. Men ja förstår nu mer o mer att det inte va så för henne. På ngt vis känns de som att de va tvunget att bli så här. Egentligen för oss bägge. Ja strävade o letade o tjatade hela tiden efter kärleksbevis från henne. Men de va ju såklart för att hon inte kunde ge mig vad jag ville ha för hon hade de inte. O ju mer ja krävde desto mindre kände nog hon för ja måste ha kvävt henne. Hade hon känt rätt så hade ja känt de också o mitt behov efter kärleksbevis hade nog inte varit så stort då.
Hon behövde plats att bara få finnas. Ja försökte verkligen ge henne de så gott jag kunde. Men det jag tyckte var plats var en liten intryckt hörna för henne. Inte så lätt heller när man är två på 37 kvadrat + djuren, två katter o en snejk, eller fisk som kalla den :P
Känner att ja är stark i detta. Att ja klarar av detta även om ja just nu inte lämnar lägenheten allt för mkt så släpper hennes grepp om mig mer o mer o ja känner det också. Missförstå mig inte jag saknar henne fortfarande jävligt mkt o saknar hennes sällskap o allt mysigt med henne. Vi hade de faktiskt bra tidvis också.
Jag har gett henne ett ultimatum. Jag känner att jag måste stå fast vid detta. Jag vill ha henne kvar i mitt liv, vill träffa henne o bara vara med henne utan krav på någonting annat. Men jag klarar inte detta om det finns någon annan med i bilden, det går bara inte just nu. Om en tid när jag hämtat mig mer kan jag nog ta något sånt även om jag tror det kommer vara väldigt jobbigt då med.
Jag vill att du ska vara lyckligt, då menar jag riktigt lycklig.
Måste bara värna om mig själv också.
Kommentarer
Trackback
